surrre

fyfan alltså..

Så mycket kärlek och glädje husdjur kan ge en, man tar så jävla mycket förgivet. Varför förstår man bara hur mycket de verkligen betyder när man håller på att förlora de?
Kan inte beskriva hur ont det gör inom mig.

Kan bara försöka vara positiv o tänka på hur mkt jag faktiskt älskar honom, på hur mycket glädje han har gett mig och att jag ska vara glad för att jag har fått en sån fin vän.

Men i morgon klockan 11 så ska han få somna in. Blir jag och Lena som åker in med honom, och det känns bra o vara där till slutet.

Älskar dig Lexus, du har vart världens finaste hund!